Tänka sig, norrbaggarna verkar inte bry sig om denna pärla! Efter att ha gått bort mig rejält i Ultimovacs har jag skärpt till mig och gjort flera hundra procent i Alumis som var en klockrent case som jag nailade perfekt, och även i Iovance ligger jag bra till. Min nästa stora livsavgörande händelse och det som ska få Ultimovacs att bli ett minne blott är Diamyd. Kära hurtigvänner, detta case är klockrent. Om en månad finns det god sannolikhet till bra avkastning. Läs på och gör er analys! Här är en sammanfattning för er att börja med:
Diamyd Medical
Diamyd står inför en potentiellt avgörande milstolpe i närtid . I slutet av mars kommer topline-resultaten från fas 3-studien DIAGNODE-3 att offentliggöras. Potentialen är stor .
Vad gör Diamyd?
Diamyd utvecklar läkemedel mot typ 1-diabetes . Människor får typ 1-diabetes för att kroppens immunförsvar börjar attackera de s.k. betacellerna i bukspottskörteln . Det är en vad man kallar en autoimmun sjukdom . Dessa celler är ansvariga för att producera insulin , det hormon som kroppen är helt beroende av för att kroppens celler ska kunna använda glukos och för att kunna hålla blodsockernivåerna i kroppen på lagom låga nivåer . Sjukdomen debuterar oftast i barndom eller ung vuxen ålder, men kan uppstå i alla åldrar. Man måste använda insulin resten av livet efter man fått sjukdomen. Läkemedlet företaget utvecklar som nyligen fått det s.k. generiska namnet (namnet på själva substansen) retogatein ska träna immunförsvaret att inte attackera betacellerna . Detta gör man med hjälp av ett fenomen som kallas tolerans . Man kan säga att man vänjer kroppens immunförsvar vid att betacellerna finns där, och målet är att de då ska sluta attackera betacellerna, eller åtminstone inte attackera dem lika mycket. Den tänkta effekten är att betacellerna ska bevaras så mycket som det går , och att detta gör att man behåller mer kroppsegen insulinproduktion . Man kan då slippa behöva ta lika mycket insulin i sprutor , och kroppseget insulin är bättre än insulin i sprutor , eftersom kroppen själv reglerar det kroppsegna insulinet med en mycket hög precision som inte går att uppnå genom att ta insulin i sprutor. Detta är viktigt på sikt då man kan hoppas på att det minskar risken för att drabbas av sjukdomar i njurar, ögon, nervsystem och blodkärl , de negativa konsekvenser som brukar kunna ses hos patienter som haft typ 1-diabetes under en längre tid.
Varför är detta ett intressant case?
Biotech är ökänt svårinvesterat . Ofta behövs goda kunskaper för att kunna bilda sig en bra uppfattning och en korrekt och rättvis förståelse för ett bolag. Som någon som anser sig åtminstone hyggligt insatt i detta case anser jag mig ha en skaplig uppfattning om vad det rör sig om .
Diamyd är ett biotechbolag som funnits med ett bra tag. 2011 genomförde man en stor europeisk fas 3-studie . Tyvärr blev utfallet negativt, d.v.s. man fick inte ett så kallat statistiskt signifikant resultat . För att en läkemedelsstudie ska anses lyckad, måste man i regel uppnå statistiskt signifikanta resultat . Det är helt enkelt en matematisk definition. Man måste komma över en viss ”ribba”. I princip kan man säga att både effekten av läkemedlet måste vara tillräckligt stor, men osäkerheten, med andra ord hur stor risk att resultatet bara berodde på slumpen, att man bara hade tur, den måste vara liten. 2011 såg man något av en trend. Man såg att patienterna som fick Diamyds läkemedel jämfört med de som fick placebo (d.v.s. verkningslöst ämne för att kunna ha en kontrollgrupp att jämföra med) hade svaga tecken på bättre bevarad insulinproduktion, men det var långt ifrån tillräckligt stor effekt, och den var inte statistiskt signifikant. Tidigare mindre studier hade visat på att potential till en meningsfull effekt fanns, men resultaten var något blandade.
Det gick sedan många. Så småningom började man titta på hur patienternas immunsystem såg ut . I en s.k. metanalys som publicerades 2020 där man slog ihop patienter från tre olika studier, vilket gav ett totalt patientunderlag på 521 patienter, kunde man visa att patienter med en särskild typ av det man kallar HLA-grupp (DR3-DQ2) verkade ha en ganska stor och meningsfull effekt av Diamyds läkemedel avseende hur bra deras insulinproduktion bevarades, jämfört med de som fick placebo.
Samtidigt som sambandet med HLA-grupp undersöktes hade man en ny fas 2-studie igång som hette DIAGNODE-2 . Nytt med denna studie var att man provade att ge läkemedlet direkt in i en av kroppens lymfkörtlar , istället för att bara ge det som ett stick under huden som man gjort i alla tidigare studier före det. Tanken med att ge läkemedlet direkt in i en lymfkörtel var att få en starkare effekt. I lymfkörtlarna finns nämligen fler viktiga delar av kroppens immunförsvar, jämfört med vad läkemedlet stöter på om det bara ges som vanligt under huden. När resultaten från metaanalysen gällande hur viktigt det var med rätt HLA-grupp klarnade, gjorde man ett tillägg till studieprotokollet för DIAGNODE-2 . Man skrev då att man specifikt ville kolla på patienterna med den särskilda HLA-gruppen för att se om de hade bättre effekt än de som inte hade den HLA-gruppen. Detta gjordes innan några resultat från fas 2-studien var kända . Det är en viktig poäng att man inte kände till några resultat innan man bestämde sig om tillägget . Det innebär nämligen att man inte anpassade gruppen efter resultatet , utan att man definierade vad man ville titta på i förväg, så kallad prespecificering . Resultatet visade så småningom både stora och statistiskt signifikanta effekter på bevarande av insulinproduktion hos de patienter som hade rätt HLA-grupp . Dessutom såg man en bra effekt på långtidssocker 15 månader efter man fått läkemedlet , men denna var inte statistiskt signifikant. Med tanke på att studiegruppen var prespecificerad, kan man säga att man prospektivt validerade teorin om hur viktigt det var att ha rätt HLA-grupp . D.v.s., man undersökte teorin man hittat i historiska data (metanalysen från 2020), genom att köra en ny studie och titta om det även gällde i denna (DIAGNODE-2). Det var visserligen så att det var få patienter i DIAGNODE-2 som hade just denna HLA-grupp, så patientunderlaget för resultatet var inte jättestort, men som sagt var det ändå statistiskt signifikant avseende insulinproduktionen . Ytterligare en sak som var intressant med DIAGNODE-2 var att behandlingseffekten var bland den största man hittills sett . Om man tittar på de patienter som fått Diamyds läkemedel i deras tidigare studier, och tittar på de med rätt HLA-grupp i de studierna, och jämför med resultatet i DIAGNODE-2, så hade DIAGNODE-2 bland de största effekten av studierna. Skillnaden med DIAGNODE-2 jämfört med tidigare studier var ju att man gav läkemedlet i en lymfkörtel, istället för att ge det under huden. Alltså kan man tolka det som att metoden att ge det direkt i lymfkörtel verkar ge en ännu starkare effekt .
Det finns även en metanalys som gjorts avseende effekt på långtidssocker . Slutsatsen av denna är att läkemedlet överlag verkar påverka långtidssockret till en så stor grad att det kan vara meningsfullt för patienterna .
I den pågående fas 3-studien DIAGNODE-3 gjordes även en s.k. futilitetsanalys i juli 2024 . Man hade då 74 patienter som följts i minst 6 månader. En futilityanalys är något som görs för att se om det finns en stor risk för att studien kommer misslyckas . Man klarade av kontrollen . Alltså fanns det efter 6 månaders uppföljning av 74 patienter ingen stor risk för att studien som helhet skulle misslyckas , och beslutet blev att fortsätta studien som planerat.
DIAGNODE-3 liknar DIAGNODE-2 . Patienterna får även i DIAGNODE-3 läkemedlet i lymfkörtel. DIAGNODE-3 är större och mer robust då det är en fas 3-studie och inte en fas 2-studie. I denna studie har man endast inkluderat patienter med den HLA-grupp som är intressant . De två målen som måste uppfyllas för att DIAGNODE-3 ska lyckas är bevarad insulinproduktion , och bättre värde på långtidssocker jämfört med placebogruppen. Båda dessa mål finns det som jag skrivit ovan belägg för att man kommer att uppfylla .
Sammantaget har man alltså:
- I grunden en rimlig biologisk idé att man genom tolerans kan få kroppen att minska sina immunattacker mot de insulinproducerande betacellerna.
- Man har ett stort underlag för en teori om att rätt HLA-grupp kan hitta de patienter som kan ha stor effekt av Diamyds läkemedel (metaanalysen från 2020).
- Dessutom har man också prospektivt validerat att HLA-gruppen är relevant (DIAGNODE-2).
- Man såg även en extra stor behandlingseffekt när man gav läkemedlet i lymfkörtel jämfört med vad man sett när man gav läkemedlet under huden.
-
Futilityanalysen i DIAGNODE-3 klarade man också, d.v.s. någon stor risk för att studien helt ska misslyckas ter sig osannolik.
Detta är enligt mig de fem starkaste sakerna som talar för att fas 3-studien kommer lyckas.
Vilken potential finns det som investerare?
Enligt min erfarenhet är situationen Diamyd befinner sig i nu särskilt intressant för investerare . Det är inte vanligt att ha så pass mycket data , som är statistiskt signifikant , när man väntar på resultat från en fas 3-studie . Jag skulle därför påstå att sannolikheten för att man får ett statistiskt signifikant resultat i DIAGNODE-3 är högre än vad det är för ett genomsnittligt biotechföretag . Det innebär förstås inte någon garanti för att allt kommer gå vägen. När jag kollar på investeringar brukar jag dock tänka i termer av ”asymmetrier”. Med det menar jag potentiell uppsida vägt mot risken för att investeringen misslyckas . Diamyds företagsvärde i är idag ca. 2 miljarder. Vad kan ett företag som Diamyd vara värt om deras läkemedel fungerar som det är tänkt? När man försöker svara på en sådan fråga kan man titta på historiska exempel som liknar caset man tittar på. Företaget Provention Bio köptes upp av Sanofi år 2023 för 2,9 miljarder USD . Deras behandling riktar också in sig på typ 1-diabetes. Den kräver dock att man är inlagd på sjukhus i två veckor och behandlingen kan ge allvarliga biverkningar . Retogatein ges som en enkel spruta vid tre tillfällen, sedan är behandlingen färdig. Man behöver inte vara inlagd på sjukhus. Inga allvarliga biverkningar har observerats. Utifrån detta tror jag att Diamyd borde vara värt minst de 2,9 miljarder USD som Provention Bio köptes för, motsvarande ungefär 30 miljarder kronor, om DIAGNODE-3 lyckas. Jag tror Diamyds behandling både kan vara mer effektiv än Provention Bios, enklare att ge och inte medföra några risker för allvarliga biverkningar . Jämfört med dagens börsvärde på 2 miljarder innebär det alltså en potential att göra 15 gånger pengarna härifrån.
Jag delar bara med mig vad jag lärt mig och hur jag uppfattar saker. Det är inte garanterat att studien lyckas, men som jag förklarat tycker jag det finns bra skäl att anta att den kommer göra det , och att det inte är så vanligt att kunna ha så pass mycket på fötterna när man ska investera i ett biotechföretag . Jag uppmuntrar er som läser detta att själva göra er egen efterforskning och bilda er en egen uppfattning. Om ni bestämmer er för att investera så önskar jag er lycka till!
